Att vandra 2,8 mil


Vilket äventyr...

Att gå från Sandviken till Ockelbo är... Jag vet inte riktigt vad jag ska använda för ord. Jobbigt? Eländigt? 

Skitsamma. Den här resan är bäst berättad i bilder:


Vi gick.


Karin skrek.


Emmie surade.


Kim skyddade oss med sitt liv.


Sen spårade han.


Hugo fick syn på...


Trädtoppar... (?)


Conny var glad.


Fikapaus. Jag åt Tom & Jerry-kex.


Kim blev på strålande humör. Inte Emmie.


Fortfarande på drift.


En vacker sjö. Kim trodde att det var havet.


Ett... fält?


Solen sjönk.


Göran lekte Titanic.


Månen tittade fram.


Sen blev det mörkt.

Tyvärr så fick jag en migränattack och kunde inte stanna kvar och sova i stugan.
Så pappa kom och hämtade mig.
Det märktes att han ville komma hem för han körde 120 km/h på en 50-sträcka.

Men det var kul så länge det varade. Idag är jag stel som fan i ryggen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0