Så var man äntligen hemma. Har haft världens bästa vecka i Borlänge på Peace & Love. Känner mig trött och slut i hela kroppen. Men det har varit så jävla kul och jag har sett jättebra band och krökat ordentligt. Precis som det ska vara. Och det blev tydligen biljettrekord i år igen - 42 000 biletter sålda. Tält, skräp och folk överallt. 

Orkar inte skriva mer nu, ni får titta på lite bilder från veckan:


Första dagen. Tältresning.


Tält.


Det var varmt så Emmie blötte ner min fina tröja och la den över sig.
My körde med BR-kepsen i vanlig ordning.


Sov inne i Borlänges stolthet, Kupolen.


Om man blev hungrig så kunde man betala 50 spänn (!) och få några
översaltade chips och en bytta med äcklig röra. Inte värt kan jag ju säga.


Några timmar innan Kent skulle spela.
Laddningen låg som en dimma över hela campingen.


6 timmar innan Kent skulle börja spela så började vi köa för att få stå längst fram. Sometimes it´s hell getting to heaven, som Undertaker brukar säga. Vi var tvungen att genomlida The Crooked Vultures som spelade före Kent. Dom var så jävla tråkiga att jag tappade andan då och då.


Men när man väl kom till himlen så var det värt det. Helt underbart, Mr. Berg.


Dagen efter var alla trötta som trötta as. Sov några timmar i gräset.


Middag för mästare.


Senare på kvällen spelade Europe.


Nästa kväll spelade Adept. My blev eld och lågor och hoppade och
skrek så att Robban höll på att falla av scenen.


Sen var det min och Emmies tur att dö lite av lycka när Marcus Krunegård drog igång. 
Så jävla bra! 


Sedan satt jag i Busters camp och drack och väntade på morgondagen. Notera en trött och sliten Fanny Östlund i bakgrunden.


Idag åkte vi hem efter en riktig jävla rolig vecka. My blev trött i Roggas bil.

Det var det! Om jag får vila upp mig några dagar så vill jag nog åka tillbaka nästa år. Då med ännu mera öl i väskan.